Jag köpte min första egna hund 1986, en 4vägskorsning, med de mest omöjliga raser i. I brist på kunskap och tillgång till kunnig hjälp, så kämpade jag på i några år, tills dess att min lilla tik blev så dyr i drift och svår att hantera, att jag beslöt att skona mig själv och henne från forstatt konflikt. Jag hade dock lärt mig en läxa, och den erfarenheten sitter i ännu, grunden till att ha en bra och fin kontakt med hund...sitter i kunskap!!

1989 köpte jag min första Schäfer-tik, och detta blev starten på mitt STORA intresse för detta med hundar, träning och tävling. Jag meriterade henne och 1994 tog jag en kull valpar, behöll en tik, meriterade även denna tiken .Parade henne 1998 o då sparade jag en tik och en hane, tiken förolyckades dock och fick gå till Nangijala och hanen blev ensam kvar, mest som sällskap. Insåg slutligen att jag inte hittade rätta materialet till fortsatt avel, och då slutade jag istället med att föda upp Schäfer. Arras heter hanen och han går här hemma som ren familjehund och är min son Philips myskamrat istället, då dessa är lika gamla...en vecka skiljer dem åt, så Philips utveckling i gåendets konst, har varit Arraz uppgift...haha. Ph höll i pälsen o började gå helt plötsligt...plopp ner, hunden stannade, upp igen osv...sen den tiden har dessa varit ett gott team!!!

 I denna tid, 1994, så kom min 1a Border - Collie in i huset, en hane på 8 månader som hette BASSE V1240/94. Han var efter K-E Tibblins gamle Zam. En stark o bra hund som jag började träna lydnad med, efter 2 månaders träning, när han var 10mån o 1 dag, startade jag i Klass I och vann på 183p över 60 startande, nere i Kungälv. Sen var alltså jag biten på detta med lydnad ännu mer. Började med vallning och blev riktigt tänd inom det området också, så Basse, som kom i sensommaren/hösten 94, var inom  ett år senare ,Godkänd vallhund och Svensk Lydnadschampion. På grund av honom fick jag alltså blodad tand o superintresse för det jag håller på med nu idag.

Pga Ludde ringde jag till Johan Gustavsson, och köpte en liten trefärgad tik..-95, och på så sätt kom Old Sheeptorps Mist ( SKORPAN ) in i mitt liv. Hon blev min grund i aveln, en stark och intensiv liten tik...

Avelsfilosofi, min egen

Alla har sin egen avelsfilosofi. Min är att föda upp hundar som är sociala, stabila, lättlärda och med utpräglade och definitiva vallningsegenskaper och som passar lika bra till får- som nötvallning.På senare tid har jag även märkt att de hundar jag haft med en stor portion eye o koncentration, har passat lika bra också på nöten, som de äldre linjerna, med mer kroppsvallar-typen. Egenskaper som jag sätter högt är djurkänsla och styrbarhet. Även ett "icke-proffs" skall kunna träna upp valpen till en väl fungerande vallhund. Jag avlar bara på godkända och meriterade, registrerade och friska hundar. När det gäller mina tikar använder jag mig av hundar som jag ser har användbara egenskaper. Sedan arbetar jag mig framåt bland hanhundarna  och letar efter de egenskaper jag söker och tror på.

I första hand vill JAG ta fram enkla hundar som är jämna att arbeta tillsammans med, alltså den typen som VILL att föraren ska få delta i dess arbete. Samtidigt måste de ha det självförtroendet att de kan gå ut på långa sträckor, eller på krångliga marker klara att helt ensamna söka av ett område efter djur. Djurkänslan tycker jag är viktig, därför ser jag att de är sådana som naturligt vill ha med sig alla djuren och är noggranna i sitt egna arbete, utan att föraren behöver springa med hela tiden och hålla koll.

Jag vill basera aveln på hundar som inte är alldeles för olika. Jag vill att tikarnas starka egenskaper, som finns hos dem individuellt, dessa skall återspeglas hos den hane som jag valt att använda till just den tiken. Att blanda helt olika typer av hundar för att uppnå en sorts kombinationseffekt är inte något  jag  gör själv i aveln, detta är dock helt min egen åsikt, andra kanske inte alls håller med, men alla som är intresserade av avel har sin egen linje, som man väljer att utgå från och planerar efter.